|
Chihuahua är en av världens minsta hundraser. Rasen är uppkallad efter delstaten Chihuahua i Mexiko, varifrån de härstammar. Dess unika historia går tillbaka tusentals år i tiden till mexikanska indian civilisationer. Indianerna begravdes ofta med sin lilla hund eftersom att man trodde den döde behövde hunden för att nå dödsriket. Chihuahuans uppgift var skulle då vänta på sin döde ägares själ och visa vägen över "Chiconahuapan" de nio floderna, till dödens rike.
Det var en trolig orsak till att indianhövdingar hade med sig hundratals chihuahuaor när de gick ut i strid. Med en hund vid sin sida kunde de inte gå vilse i dödsriket.
Chihuahuans roll har förändrats från offerdjur och vakthund till en högt vördad familjemedlem. Rasen blev accepterad i USA år 1900.
Den första chihuahuan registrerades i Sverige 1951, man tror dock att det ska ha funnits en chihuahua som registrerades redan 1913. De första chihuahuorna var större, tunnare och hade längre nosar.
Men det var vid år 2000 som den blev riktigt populär då kändisar började visa upp dom på armen och med det började sen en hysterisk insmuggling av dessa hundar äga rum, dessa hundar saknade i regel stamtavlor och nödvändiga vaccinationer och många av valparna dog kort efter ankomsten. Tack och lov så har den värsta insmugglingen markant minskat.
Det finns två olika varianter av chihuahuan; lång- och korthårig, de är annars helt lika men den långhåriga chihuahuan har lång silkig päls, med en framträdande "lejonman" samt behårad svans, medan den korthåriga chihuahuan har kortare päls och svansbehåringen är kortare. Chihuahuan finns i alla färger och färgkombinationer, men färgen merle är inte tillåten.
År 2008 registrerades 2200 chihuahuor i Svenska Kennelklubben, vilket gör den till en av landets populäraste hundraser. 1951 importerades de första två hundarna till Sverige men rasen fick sitt genombrott först 1958.
Personlighet
Chihuahuan är en pigg, alert, livlig och mycket modig hund. Den är mycket ägarmedveten, tyr sig till sin ägare och sin flock och tvekar inte att försvara flocken och reviret mot fara och inkräktare. Rasen är väldigt vaktig och skäller gärna på både människor och andra hundar, den förväntar sig att du håller dig på din kant tills den fått tid att avgöra om den vill hälsa, men kryper sedan gärna upp i främmande människors knän när den väl insett att faran är över.
Chihuahuan är väldigt signalkänslig och reagerar snabbt på människors och andra hundars signalspråk och ljud, men är man minst av alla så kanske det kan vara nödvändigt att ha koll på vad omgivningen gör ifall man snabbt måste springa undan.
Chihuahuan trippar fram med huvudet högt och tar för givet att den är, om inte störst, så i alla fall bäst och vackrast. Chihuahuan är också känd för att föredra hundar av sin egen ras framför främmande raser.
Som ägare till en chihuahua gäller det att alltid ha koll på filtar och täcken innan man lägger sig i sängen då hunden gärna kryper in under dem.
Päls
Korthårig: Hos den korthåriga chihuahuan ska pälsen vara tämligen kort, rak, glänsande och åtliggande. Kring halsen och på svansen ska den vara något längre. Den första korthåriga Chihuahuan registrerades i Usa först 1904.
Långhårig: Hos den långhåriga chihuahuan ska pälsen vara lång och mjuk med fin struktur. Den kan vara antingen rak eller lätt vågig. Pälsen ska vara längst på svansen, där den bildar en plym, på baksidan av frambenen och av låren, på tassarna samt runt halsen, där den ska bilda en krage. Längre päls ska finnas även på örats ytterkant, men örontippen ska vara korthårig.
På huvudet och framsidan av benen ska pälsen vara kort.
Den första långhåriga registrerades 1923.
Rasstandard
HELHETSINTRYCK
Rasen ska ha en kompakt kroppsbyggnad. Av mycket stor betydelse är den äppelformade skallen och att rasen bär sin måttligt långa svans mycket högt, antingen böjd eller i en halvcirkel med spetsen pekande ned mot ländpartiet.
Viktiga måttförhållanden
Kroppslängden skall överstiga mankhöjden något. Önskvärt är dock en nästan kvadratisk kroppsform, särskilt hos hanhundarna. Hos tikarna tillåts en något längre kropp.
Uppförande / karraktär
Chihuahua skall vara snabb, alert, livlig och mycket modig.
HUVUD
Skallparti:
Skallen ska ha en väl rundad äppelform (mycket typiskt för rasen). Sluten fontanell föredras även om en liten öppning är tillåten.
Stop:
Stopet skall vara mycket markera, djupt och brett så att pannans rundning framträder framför nospartiets ansättning.
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara måttligt kort och peka lätt uppåt. Alla färger är tillåtna.
Nosparti:
Nospartiet skall vara kort och sett från sidan rakt. Det skall vara brett vid ansättningen och smalna av mot spetsen.
Läppar:
Läpparna skall vara tunna och sluta tätt an.
Käkar/tänder:
Bettet skall vara ett sax- eller tångbett. Över- eller underbett är allvarliga fel. Alla anomalier i käkarna är att betrakta som mycket allvarliga.
Kinderna:
Kinderna skall vara släta och måttligt framträdande.
Ögon:
Ögonen skall vara stora, rundade, mycket uttrycksfulla, helt mörka och inte utstående. Ljusa ögon är tillåtet men inte önskvärt.
Öron:
Öronen skall vara stora, upprättstående samt med tydligt synlig öronmussla. De skall vara breda vid basen och gradvis avsmalna mot de lätt rundade spetsarna. I vila tenderar öronen att bäras ut från sidorna i 45 graders vinkel.
HALS
Halsen ska ha en lätt välvd nacklinje. Den skall vara medellång och vara kraftigare hos hanhundar än hos tikar. Halsen skall inte ha något löst halsskinn. Hos den långhåriga varianten är en krage av längre päls mycket önskvärt.
KROPP
Kroppen skall vara kompakt och välbyggd.
Rygglinje:
Överlinjen skall vara plan.
Manke:
Manken skall vara svagt markerad.
Rygg:
Ryggen skall vara kort och stark.
Länd:
Länden ska vara mycket muskulös.
Kors:
Korset skall vara brett och kraftigt, nästan plant eller lätt sluttande.
Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara bred och djup med väl välvda revben. Sedd framifrån skall den vara rymlig men utan överdrift. Sedd från sidan skall den nå ned till armbågarna. Den får inte vara tunnformad.
Underlinje:
Buklinjen skall vara tydligt uppdragen. Djup buklinje är tillåten men ej önskvärd.
Svans:
Svansen skall vara högt ansatt, se platt ut och vara av måttlig längd. Den skall vara bred vid ansättningen och gradvis smalna av mot spetsen. Svansföringen är ett mycket viktigt särdrag hos rasen: svansen skall i rörelse antingen bäras högt i en öppen båge eller i en rundad halvcirkel med spetsen pekande ned mot ländpartiet; detta ger balans till kroppen. Pälsen på svansen skall stämma med hårlagsvarianten och kroppspälsen. Hos den långhåriga varianten bildar pälsen en plym på svansen. Svansen bärs hängande i vila med en lätt krok.
EXTREMITETER
Framställ:
Frambenen skall vara raka och ha god längd. Sedda framifrån bildar frambenen tillsammans med armbågarna en rak linje. Sedda från sidan, skall de stå lodrätt.
Skulderblad:
Skuldrorna skall vara flata och måttligt musklade. Vinklingen mellan skuldror och överarmar skall vara god.
Armbåge:
Armbågarna skall vara fasta och ligga väl an mot kroppen för att ge fria rörelser.
Mellanhand:
Mellanhänderna skall vara lätt vinklade mot underlaget samt starka och fjädrande.
Framtassar:
Framtassarna skall vara mycket små och ovala med väl särade tår utan att för den skull vara platta (varken har- eller kattfot). Klorna skall vara mycket väl välvda och måttligt långa. Trampdynorna skall vara välutvecklade och mycket elastiska.
Bakställ:
Bakstället skall vara väl musklat med långa bendelar. Bakbenen skall bakifrån sett vara lodräta och parallella. De skall vara välvinklade i höft, knä och hasled och i harmoni med framställets vinklar.
Lår:
Låren skall ha goda vinklar i knälederna.
Has:
Haslederna skall vara lågt ansatta och ha väl utvecklade hälsenor. Sedda bakifrån skall de vara brett ställda, lodrätt och parallella.
Baktassar:
I ursprungslandets standard föreskrivs att eventuella sporrar skall avlägsnas, utom i de länder där detta inte är tillåtet enligt lag. I övrigt se framtassar.
RÖRELSER
Rörelserna skall vara långa, fjädrande, energiska och aktiva med god längd och gott påskjut. Sedda bakifrån, skall bakbenen vara i det närmaste parallella så att baktassarna följer direkt i framtassarnas spår. Vid ökad hastighet har benen en tendens att söka sig till kroppens mittlinje. Rörelserna skall fortfarande vara fria och fjädrande utan synbar ansträngning. Huvudet skall bäras stolt och rygglinjen vara fast.
HUD
Huden skall vara mjuk och elastisk över hela kroppen. | 
